En del av min helg spenderade jag med min älskade mormor. Jag fick ett underbart dygn med henne som jag kommer leva länge på och som jag kommer bära med mig resten av mitt liv.
Lördagskvällen spendera vi med min moster, mina kusiner och deras farmor en super trevlig kväll där vi skratt och hade trevligt trotts att ämnena ibland var ganska allvarliga. Tänk att vi skrattade trotts att vi pratade om döden, kremering eller inte, gud eller inte gud och vad händer sen.
Min mormor har precis mista sin älskade man efter ett liv tillsammans så just nu är dessa ämnena mycket aktuella. Det fina med min mormor är att hon fortsätter att leva och glädjas med oss som finns här med henne. Jag vet att hon har ont i bröstet men hon gör det så bra, hon är min hjälte!
Söndag hade vi bestämt att vi skulle gå i kyrkan på tacksägelse för att höra när de läste upp hennes mans namn. Ingen av oss hade tänkt på att ställa om klockan så när vi vaknade var det bara äta frukost och åka. Kyrkan i närheten hade ingen högmässa så försäkerhets skull åkte vi till domkyrkan och vi var tacksamma att hitta en parkering direkt så vi kom i tid. Det kändes fint att sitta där i det vackra rummet med mormor, ta nattvarden och finnas där för henne i denna svåra stund. Hon visade inte mycket av sin sorg men jag vet att hon uppskatta att vi åkte dit.
Tanken var att vi bara skulle äta när vi kom hem till henne och att hon sen skulle få vila men vi fastnade i ett underbart samtal om hennes liv. Hon berättade om nya detaljer i en tragisk historia som jag hört förut, hennes liv med barnen som växte upp och livet med min morfar.
Hon gick tillslut och vilade, jag satte mig framför datorn och smälte de jag hört. Efter en lite stund kom hon upp och vi gick ut på en skön en timmes promenad som gjorde gott för oss båda. Vi fortsatte att prata om allt möjligt och det var så mysigt att gå där med henne efter strandpromenaden.
Väl hemma hos henne igen så skulle vi fika och då fortsatte vårt samtal om hennes liv och hon berättade om sin skilsmässa och vi kom in på saker som händer i ens liv som styr en i olika riktningar. Ibland är det som att pusselbitarna faller på plats, det ena ger det andra och i slutändan blir det riktigt bra.
Jag hade ett underbart dygn men min älskade mormor, snart 81 år gammal men frisk och klar i huvudet, "vigolant" och nytänkande med sinne för humor. Jag hoppas jag får ha kvar henne många år till för hon betyder så mycket för mig och många andra. Hon är min idol som jag kan prata med om allt!!!
